Vikten av karaktärens komplex

Publicerat den 27 februari 2012

Alla har vi favoritverktyg som vi använder oss av i skrivandet. En av mina favoriter och som hjälpt mig oerhört är att ge alla mina karaktärer rejäla komplex eller öknamn. Oftast tänker vi på öknamn som Bror Duktig, Slarvern eller Pratkvarnen. Men givetvis kan människor även ha mer positiva etiketter som Idésprutan, Fixaren och Optimisten. Min ingång i det här är att om jag inte kan sätta en etikett på min karaktärer har jag inte heller varit tillräckligt tydlig i dialog och gestaltning. Det är också min kompass när jag skriver och när karaktären ska agera. Om jag bestämt mig för att det är ett rejält Pretto hjälper det mig också att överdriva attribut kring henne, hennes dialog, hennes res-, mat-, kläd- och mediavanor. Prova! Lista på komplex och etiketter:  Analytikern, Artisten, Besserwisser, Bror duktig, Bitterfittan, Bonnläpp, Clownen, Drama queen, Dysterkvisten, Diplomaten, Don Juan, Ensamvargen, Elefanten, Entusiasten, Fixaren, Fegisen, Frälsaren, Hedersknyffel, Hurtbullen, Idealisten, Inspiratören, Idésprutan, Jasägaren, Konstnären, Karriäristen, Kreatören, Ledaren, Losern, Loket, Martyren, Motvallskärringen, Miljövännen, Nejsägaren, Nytänkaren, Nollan, Nörden, Optimisten, Pionjären, Prettot, Politikern, Pessimisten, Plågoanden, Pratkvarnen, Pluggisen, Pedanten, Räddharen, Revolutionären, Sladdertackan, Samariten, Scouten, Skitstöveln, Siffernisse, Snåljåpen, Stjärnan, Stridis, Strulpellen, Sökaren, Slashasen, Smitaren, Slarvern, Solstrålen, Tidsoptimisten, Toffeln, Tråkmånsen, Latmasken, Visionären, Vallhunden, Vampen,...

Läs mer »

Fotografens resa fortsätter

Publicerat den 27 februari 2012

Sportlov. Skidor. Sjuk. Helt traditionsenligt – inget är så återkommande som traditioner… Men hellre sängliggande i Åre än hemma i Stockholm. Familjen och vänner är ute i backen och jag får stannar hemma, skriva och läsa, med utsikt över Åresjön. Det går ingen nöd på mig. De sista månaderna har jag gjort ett rejält omtag på Fotografen. Det var underbart att få sätta tänderna i den igen – well, när jag väl hade smält att det faktiskt behövdes. Jag har kritiskt analyserat varenda scen och undersökt syfte och konflikt. Granskat alla kapitelbörjor och avslut. Gått in i alla karaktärer, gett dem komplex som prettot, drama queen, vallhunden, idealisten, samariten … Sett till att de i varje rörelse och så fort de öppnat munnen verkligen agerat som de karaktärer de är. Jag upptäckte också att några av mina fruntimmer inte hade någon egentlig roll. De var intetsägande och meningslösa. Dessa har nu fått eget liv och sin egen historia. Just denna miss är nog den som irriterar mig mest så här i efterhand. Slarvigt och oengagerat. (Jag hade väl för bråttom och ville komma i mål.) Men nu börjar jag faktiskt komma i mål. För andra gången. I slutet av mars kommer jag att skicka manuset till lektör för genomläsning. För andra gången. Det blir en annan person denna gång, jag vill ha fräscha ögon som inte följt hela resan och läser den som vilken läsare som helst....

Läs mer »