En av mina testläsare i min skrivgrupp återkom idag efter att ha läst Fotografen:
”Idag har jag läst klart Fotografen! Superbra! Jag tycker den är kempegreat. Har korrläst. Har lite åsikter om att många har tofsar och rycker på axlarna mycket :-)”

Fan, det känns så kul. Lite för mycket tofsar och axlar kan jag stå ut med. Känslan är svårare att korrigera.

I helgen har jag skrivit det sista kapitlet som måste in. Testläsaren fick alltså vara utan det (tydligen funkade det ändå?), men jag tror att berättelsen behöver denna fördjupning.  Det blir bra!