Härifrån till verkligheten – maj 2016

Publicerat den 13 januari 2016

Äntligen kan jag presentera mitt omslag till min andra roman Härifrån till verkligheten. Jag är så glad och nöjd över att formgivaren Michael Ceken har lyckats tolka min berättelse på ett så fint sätt! Om Härifrån till verkligheten Den heta sommaren går in i augusti. Marianne lutar sig tillbaka i sin hammock och andas ut för att dottern Karin har rest tillbaka till Stockholm. Äntligen är hon befriad från dotterns misstrogna blickar. Och i Stockholm våndas Karin inför hösten och stönar över författardrömmarna som rasar in på förlaget. Men en tanke har börjat ta form. Ett övertagande av skånelängan i Vejbystrand kan vara chansen till frigörelse från sorgen efter den bortgångne maken. Så går toaletten sönder. Marianne öppnar dörren för en rörmokare och hamnar i ett tvärdrag av känslor och tankar. Bor hon egentligen i sin dotters barndomshem eller i sitt eget vuxenhem? Varför hade hon aldrig valt, utan bara låtit saker ske? När födelsedagen kommer har det omstridda skåpet med majblommor dammats av för allra sista gången. Har vi rätt att bestämma över våra föräldrars livsval? Har vi rätt att bestämma över andras sorg? Och var börjar och slutar egentligen ett moderskap? Härifrån till verkligheten är en relations- och samtidsroman som tränger sig på i folkhemmet och utmanar både hjärta och tanke. En varm, engagerande och aktuell roman om skuld och kärlek mellan förälder och barn samt en oväntad kraft i en enkel...

Läs mer »

Intertextuell omtolkning av Selma Lagerlöfs Bortbytingen

Publicerat den 13 januari 2016

Båtbytingen Solen är på väg ner. Det är trångt i hamnen och det myllrar av människor. Folk knuffas och små barn hänger vid sina föräldrars ben. Det är bråk om flytvästarna. Framför Nisrit står hennes man Mahmoud och hennes son Sari och de stiger ner i gummibåten som ska göra resan över Medelhavet. Hon oroar sig för båten. Hon oroar sig lika mycket för att stanna kvar i kaoset. Under gårdagen slog bomberna ner i Aleppo bara kilometer från bostaden. En man ställer sig framför henne för att hindra henne att följa efter sonen. ”Du får inte plats.” Nisrit låtsas att hon inte hör och tränger sig fram. Mannen tar tag i hennes arm och rycker henne bakåt. ”Nästa båt, nästa båt.” Hon sliter till sig sin arm. ”Jag måste åka med, låt mig komma med!” säger Nisrit och pekar på båten. ”Ni ses på andra sidan.” ”Men låt mig få åka med min familj”, skriker Nisrit. Sonen vinkar, och hon ser att hans ögon darrar av skräck. Bakom honom står Mahmoud och håller i hans axlar. De har flytvästar och båda kan simma, tänker Nisrit när båten försvinner i horisonten. Hennes skrik drunknar i dånet från motorn och de höga rösterna runtomkring henne. Hon överlevde Medelhavet och oron är det första som väcker henne. Hon sätter sig upp och låter blicken söka sig fram över salen för att få syn på Mahmoud och Sari. Tältsängarna står i långa rader och en ljudmatta av röster, gråt och gnyenden påminner henne om att hon är på flykt och långt borta från det som är bekant och en gång var en trygghet. De borde vara här nu. De borde varit här före henne. Nisrit fuktar läpparna som är torra och fnasiga. Kroppen är stel och det gör ont i kissblåsan. Hon minns kön utanför toaletten som var lång och stanken som var outhärdlig. Folk hade gjort sina behov längs med vägen till sheltret. Hon hör ljudet av ett barn som gråter. Det låter som hennes Sari. Hon letar bland sängarna som står nära och upptäcker plötsligt ett bylte av filtar. Nisrit reser sig och hastar bort mot sängen. Hon lyfter på filten som skyler det lilla huvudet. Det är inte Sari. Nisrit lägger tillbaka filten över pojken. Hon hör gråtet bakom sig när hon lämnar hans säng och hastar vidare längs med raden av sängar. Män, kvinnor och barn ligger inflätade i varandra. Några ligger på golvet, några trängs på sängarna. Några barn springer runt och leker men alla ansikten är okända. Nisrit stannar till hos en familj och sträcker fram ett foto. ”Har någon sett min son?” ber Nisrit. ”Eller min man?” En kvinna säger kanske och berättar att hon hört att bensinen tog slut ute på havet för en av båtarna. Kvinnan faller i gråt och berättar att också hennes familj är borta. Nisrit blir kall inombords. Hon kan...

Läs mer »