Boktanken gratulerar till en välskriven roman

Publicerat den 15 maj 2016

Det är bara att gratulera Eva Rydinger till en välskriven, engagerande och tankeväckande roman som i mitt tycke främst handlar om hur mycket man egentligen kan tillåta sig att lägga sig i sina föräldrars, syskons och vuxna barns liv. Jag håller med Vargnatt om att man gärna läser lite till och lite till! Även om jag själv inte kände igen mig, min mamma eller mina syskon i berättelsen så var det en givande och underhållande läsning. Tack Boktanken! Läs hela...

Läs mer »

Vargnatts bokhylla är golvad av Härifrån till verkligheten

Publicerat den 9 maj 2016

Första bloggrecensionen har kommit. Jippie!!!! Det är Vargnatts bokhylla som har läst och är minst sagt överväldigad. Och väldigt glad är jag! 🙂 ”Jag förväntade mig inte att bli golvad av den här boken. Men det blev jag. När jag väl börjat läsa var det svårt att lägga undan den, så det tog mig mindre än ett dygn att komma till sista sidan. Och den berg-och-dal-bana av känslor jag fått vara med om är galen.” ”Eva Rydinger kan verkligen skriva så att det berör.” Läs hela recensionen här – lite spoiler-varning dock...

Läs mer »

Boksläpp på Killbergs i Ängelholm!

Publicerat den 9 maj 2016

Äntligen! Boken är ta mig tusan släppt! Stort tack till Killbergs i Ängelholm som fixade så fint med smygsläpp i Ängelholm. Några bilder kommer här – nu laddar jag om för releasefest i Stockholm den 12:e...

Läs mer »

Får man stjäla sitt barns namn?

Publicerat den 3 maj 2016

I sin djupa sorg efter maken – och i en desperation att behålla det som varit – byter Karin namn på sin treårige son. Istället för sitt dopnamn Samuel får sonen heta Peter efter pappan. Förloppet utspelar sig i min roman Härifrån till verkligheten och är inspirerat av en händelse som har berättats för mig. Två frågor: Kan en sorg göra oss så grumliga i sinnet att vi river bort våra barns identiteter för att rädda oss själva? Vad tror min romankaraktär Karin att hon ska uppnå? Jag har själv inte svaret. Jag undrar också. Och jag skulle så gärna vilja fråga mamman som gjorde så. Vad trodde hon att hon skulle uppnå? Jag ser och hör talas om människor som varken vågar, kan eller orkar sätta punkt. Som håller liv i gamla relationer – både levande och döda. Vem är jag att döma? Ingen alls så klart. Var och en måste få äga sin egen sorgeprocess. Så länge vi bara inte skadar eller blandar in andra står vi oss fria att göra och leva som vi vill. Ja, sorg kan sätta vem som helst ur spel. De flesta tar sig igenom och kommer tillbaka. Också Karin lyckas bryta sig loss och sonen får efter ett par år tillbaka sitt namn. Jag är så glad för...

Läs mer »