Fotografen

fotografen-bok”Hon hade suttit under köksbordet, med en filt som hängde över bordskivan. Kojan hade varit hennes camera obscura. Genom en glipa kunde hon kika ut och betrakta världen. Harriet var inte längre hennes mamma, utan i stället en synvilla. Det var den lilla glipan mellan filtarna som förvandlade.”

Det du ser är upp och ner, tvärtom och inte på riktigt. Så lär sig barnet Vanja att tolka världen. Under köksbordet skapar hon distans till livet och håller mamma och vänner, på lagom porträttavstånd. Ett bekvämt perspektiv som följer med henne ända upp i vuxen ålder.

När mamman äntligen dör, lämnar Vanja Stockholm och återvänder till sin skånska barndomsstad. I flyttlasset finns den privata samlingen: Fyrtiotre hjärtan som vart och ett är enskilda symboler för varje avverkad pojkvän. Morgonen efter en blöt kväll med nyvunna väninnan är katastrofen ett faktum. Hennes hemlighet är exponerad, från golv till tak.

I denna stund bestämmer sig Vanja för att göra upp med sitt förflutna och tar hjälp av de kvinnor som hon fotograferar. Hon zoomar in och zoomar ut, en blus glider av, en tatuering blir hel och en skalbagge hittar hem. Men vad händer när linsen slutligen vänds mot Vanja själv?

Fotografen är en varm, intelligent och hudnära berättelse som med kameran över axeln utforskar utkanterna av oss själva. För är det inte där som motivet till våra handlingar finns?

Allt om boken, mig och Ordberoende Förlag hittar du här på mynewsdesk.

Bakgrund

Inför arbetet med Fotografen hade jag en enkel grundidé. Jag ville berätta om en fotograf som får människor att öppna sig och i rätt ögonblick vara där med linsen och fånga ett själens ögonkast. Jag såg fotografen och ett hus och till det huset skulle kvinnor komma och gå. De skulle bli fotograferade och detta skulle förvandla varje enskild människa på något sätt. En metamorfos som skulle vara resultat av att bli sedd och bekräftad. Det var en mycket yvig och konturlös idé och hade egentligen varken riktning eller djup.

Så föddes gestalten Vanja. Hon fick sin barndom och en dålig relation med sin mamma. Hon fick ett köksbord och upptäckten av camera obscura. Hon fick ett trassligt och omfångsrikt kärleksliv. Hjärtana hittade jag hemma hos en kompis som blev motorn genom berättelsen. Jag roade mig med att använda fruntimmersveckans alla namn till karaktärerna, vilket tvingade mig att begränsa rollistan. Berättelsen växte därefter långsamt men metodiskt fram under tio månader. Det var en mycket fascinerande resa att göra. Dels för att det var mitt första romanprojekt och jag visste inte om jag skulle klara mig igenom ett så tålamodsprövande och långsiktigt arbete. Men det var också intressant att se hur berättelsen levde sitt eget liv, byggde sig själv. Och hur allt hängde ihop förstod jag inte själv förrän Vanja berättade det för mig under de allra sista veckorna.

Köp Fotografen bland annat här på Adlibris.